Konditori 100, gäst

Tidningstuggen igen

Konditori 100 gäster
konditori100 entre

Hej igen!

Eftersom jag babblar så mycket vid det andra bordet, så jag inte får en syl i vädret, sätter jag mig här med några korta kommentarer jag inte kan hålla tyst med.

Jag är väl lite gammalmodig av mig, och handlar fortfarande i gamla vanliga fysiska affärer. Är lite av en stamkund i affärer där jag får bra service, och får som sådan ofta tips och råd. Även om det finns billigare varianter, till exempel fotopåsar och Internetbokhandlar, vill jag ha affärerna kvar.

Ofta kostar det väl lite mer, men det är inte alltid postorder och annat är billigare. Och de goda råd man får då och då, genom att man lär känna varandra, har också sitt värde.

Jag ser alltså i princip Internet, postorder och liknande som hot mot affärernas möjligheter att finnas kvar, men jag tycker naturligtvis att även dessa alternativ ska finnas - och med de fördelar de kan ge.

Därför studsade jag till när jag i Computer Sweden (nr 74) läste att ett förlag "tvingats" höja priserna via webben därför att bokhandeln och dess representanter inte uppskattade de låga priserna. Jag förstår bokhandlarna, men det här känns helt fel för mig.

(Undrar förresten om de höjda webb-priserna ger förlaget mer pengar, och om denna vinst leder till lägre priser i de fysiska bokhandlarna??)

Svårt med val
Ja, det är inte lätt med alla val man ska göra i livet. Inte heller de politiska valen.

I år hade vi "personval", men jag tycker inte att jag är så insatt i vad dessa personer står för och om de står för det de framför även om partiets åsikter inte är desamma i alla lägen. I stället tittade jag på vilka yrken det står att de olika personerna har ...

Det blir ett intressant halvår framöver, när vi får se hur landets styre formar sig. Önskemålen är många, liksom åsikterna. Fler och mer i skatt, eller tvärtom, är en stor fråga. Själv undrar jag ibland om det finns skatter som kostar mer att administrera än de ger till statens kista.

Lågt självförtroende?
Många politiker tycks då inte ha något lågt självförtroende, vilket är naturligt. De politiker som har det, blir troligen inte långlivade som politiker.

Däremot tycks det bli allt mer tv-folk som har lågt självförtroende. Allt oftare då jag tittar på tv, vilket inte är så ofta, påannonseras följande program innan det jag tittar på är slut. Ibland hinner eftertexten knappt börja förrän en glad(?) röst börjar babbla om nästa program. Känns ungefär som om jag är på väg ut från en affär, och expediten sliter i mina kläder för att jag ska stanna och titta på fler saker.

Jag tycker det är nedvärderande mot tittarna. Varför får jag som tittare inte smälta programmets innehåll och eventuella budskap innan jag ska påprackas något ofta helt avvikande budskap!? Är det en seriös dokumentär eller film som avslutas så här, är det också en oförrätt mot de som skapat programmet/filmen.

Bättre är den här modellen: "Klockan tio visar vi en dokumentär om den fantastiskt bra popgruppen the Beach Boys, men först kan du se långfilmen "Sista natten med gänget"." Är det efterföljande programmet intressant för mig kommer jag troligen ihåg det, och kan slippa dessa påkastade påflugna påannonseringar.

Brytningsfel
En annan konstighet har ett stort amerikanskt nyhetsbolag. När de intervjuar icke-amerikaner på andra språk, lägger de på en röst med amerikansk översättning. Det är ok, men varför i fridens namn ska de som läser upp översättningen ha brytningar ungefär som "någon" tror att den intervjuade skulle prata om denne pratade amerikanska??? Tror de inte att tittarna skulle förstå om översättningen var på vanlig amerikanska?

Något jag uppskattar vid upplästa översättningar under intervjuer är när översättningen tonas in i intervjun, så tittaren hör början och slutet av det den intervjuade säger på sitt eget språk. Det ger mig lite större förtroende för att översättningen är korrekt.

Om jag inte har något syrligt att säga om Konditori 100? Nej, varför skulle jag ha det?

Till sidans topp
Konditori 100 gäster
konditori100 entre - www.konditori100.se

Uppdaterad 27 september 1998
Text: Arne Granfoss ©
Produktion: AG Informice