Konditori 100, gäst

En grupp

Konditori 100 gäster
konditori100 entre

"Hej, välkommen att prata om vår framtid. Efter Europrideparaden här i Stockholm, den som avslutade det veckolånga firandet av homosexuell stolthet, kom vi hit för att fika och prata. Paraden och firandet har vi pratat färdigt om, men det slutar väl inte med att bara vanlig homosexualitet blir accepterad. Kampen för att få bort orättvisor beroende på sexuell läggning har väl flera steg? Slå dig ner, lyssna och fundera på vad du tycker."

"Det här är Eva. Hon är skild, och har en son med egen lägenhet. Och här är Mikael, ogift och delar lägenhet med sin syster. Peter här är skild och har två barn i äldre tonåren. Och jag heter Anna och jag är lyckligt gift."

"Lyckligt gift, ja, men nu när det blivit mer accepterat att vara homosexuell har min man berättat att han länge haft ett förhållande med en arbetskamrat till mig. En kille jag blev smått förälskad i för flera år sedan, fast det har inte varit något mellan oss. Nu funderar min man på att skilja sig från mig och gifta om sig med den killen, men han är ju kär i mig också. Och jag vill ha honom kvar. Jag tycker om hans pojkvän, och han tycker om mig även om det inte är på det sättet jag trodde förut."

Anna ser på oss innan hon fortsätter.

"Jag vill gifta mig med min mans pojkvän också. Då behöver ingen av oss vara ensam."

"Tror du att det kommer att fungera?" frågar Peter. "Din man är bägge intresserade av, men din nye man är väl inte så intresserad av dig? Hur ska ni sova - alla i en säng, eller ska ni ha ett rum med dubbelsäng och ett med enkelsäng för den som blir utan?"

"Peter, det finns många vanliga äktenskap som har värre problem än det här. Vi tror på det. Vi kan visserligen flytta ihop och leva som om vi var gifta, det är inte förbjudet, men det är inte speciellt accepterat i samhället. Och vill vi gifta oss är det förbjudet. Vi får väl flytta till ett land där det är tillåtet."

"Hur blir det om ni får barn då?" undrar Mikael. "Ska dom säga i skolan att dom ska hem till mamma och papporna? Fast det blir ju bra om det blir bråk med kompisarna - inte alla som kan springa hem och hämta två pappor."

"Var inte dum, Mikael. Hur har du det själv, förresten? Inga problem att bo tillsammans med sin storasyster? Syskonkärleken spirar hela tiden?"


"Min syster och jag har kommit bra överens så länge jag kan minnas", berättar Mikael. "Vi var riktiga vänner under hela barndomen, så när hon flyttade till Stockholm för att plugga saknade jag henne verkligen. Två år senare skulle jag flytta till Stockholm, och eftersom hennes kille hade lämnat henne fick jag bo där tills jag hittade egen lägenhet. Det var ju bra för oss båda att dela på hyran och det praktiska, och det fungerade bra."

"Fast det var rätt jobbigt när hon eller jag hade med någon hem. Svårt att somna när man hörde dem i rummet bredvid, och ibland när jag hade en tjej i sängen tänkte jag på syrran som försökte somna trots våra ljud. Det var desto bättre då vi bägge hade partners på besök. Ibland blev det som en tävling mellan rummen", säger Mikael och flinar.

Mikael tittar ner i bordsskivan, och är tyst en stund. "Men en fredagkväll då vi festade stack hennes kille med min tjej. Jag söp till ordentligt, och vaknade i min säng med syrran bredvid mig. Vi visste inte om vi hade legat med varandra, men det kändes som om vi äntligen kommit över ett stort hinder. Vi älskade hela helgen. Sedan dess har vi bara haft varandra. Utåt lever vi som just två syskon som delar lägenhet, men hela tiden känns det som om folk tittar efter en, och viskar till varandra när man passerat. Det verkar som om alla vet att vi ligger med varandra, och är emot det. Skitjobbigt. Det borde väl inte göra dem något?! Vi är ju vuxna bägge två."

"Träffar ni några andra?" frågar Eva.

"Nej. Vi har pratat om att göra det, men det känns inte rätt mot syrran att jag hoppar i säng med någon annan. Jag skulle bli deppig om hon gjorde det, och jag tror hon tänker likadant. I början hade vi kompisar på besök, men det blev lite konstigt då festerna slutade och ingen av oss försökte få någon att stanna. Vi älskar varandra, och vi vill leva tillsammans. Varför ska det vara olagligt?"

"Ursprungligen hänger det väl ihop med urgammal erfarenhet, att för nära släktingar inte ska föda barn. Tydligen är det större risk att barnen blir missbildade, något om inavel", säger Peter.

"Men vi har inte planerat att ha barn", svarar Mikael. "Och vill vi ha barn kan vi ju adoptera dem. Eller någon genetisk variant där min syster får en insemination eller så."

"Och du retar mig för vad våra barn skulle säga", påpekar Anna. "Era barn då, som får en far som samtidigt är deras morbror."

Mikael flinar igen, men säger att han tycker det är fint med ett riktigt äktenskap. "Det känns mer genomtänkt, att man verkligen vill leva tillsammans, än om man bara flyttar ihop. Och det ger bättre trygghet till den man gifter sig med. Den traditionella familjen är mer eller mindre borta, och i flera länder behöver man inte vara av olika kön för att få gifta sig och bilda familj. Men två syskon som verkligen lärt känna varandra, de får inte gifta sig och bilda familj. Visst är det sjukt?!"


"Det är ju trevligt om man tror på det, men min man stack ifrån mig trots att vi var gifta", säger Eva lite surt. "Han träffade en ung tjej och stack. Tog sina kläder och stack. Inte alls förbjudet."

"Har du inte träffat någon ny kille, då?" frågar Peter. "Du är ju både trevlig och söt."

"Nej. Sedan min son flyttade hemifrån bor jag ensam, men han hälsar ofta på mig. Min son och jag har ett så fint förhållande till varandra", berättar Eva. "Både då det gäller nöjen och det trista vardagliga."

"Låter som en svärmorsdröm, den killen", säger Mikael.

"Jodå, men också som många andras drömmar", svarar Eva. "Jag insåg i julas att jag är ordentligt förälskad i honom. Jag var deppig och längtade efter honom, och när jag fick ett vackert armband av honom gav jag honom en riktigt varm kram. Jag gav honom till och med en snabb puss på munnen. Han såg lite förbryllad ut så jag bad om ursäkt för pussen, men då sa han att det var vanligt inom många kulturer. Så fick jag en puss tillbaka och ett leende."

"Det blev en trevlig julafton, och när han skulle gå hem kramade vi om varandra som vanligt. Det började i alla fall som vanligt, men ..."

"Så han gick inte hem till sig den kvällen?" säger Peter mer som ett konstaterande än en fråga.

"Nej", svarar Eva försiktigt. "Nu vill han flytta hem till mig igen. Jag har frågat honom om det är vettigt, och han tycker det. Han tänker säga till sina kamrater att han inte har råd med egen lägenhet, och att jag har gott om plats. Jag både vill det och vill det inte. Han är min son, men han är vuxen och vi älskar varandra. Det är ju inte vårt fel att just han och jag råkar vara mor och son. Hade han varit min systers son hade det varit helt lagligt för oss att gifta oss med varandra och leva tillsammans som ett äkta par."

"I det här fallet handlar det nog inte bara om risken för inavel, utan förbudet är gammalt och avsett för att skydda barn från att utnyttjas av sina föräldrar", säger Peter.

"Jo, men han är ju vuxen", svarar Eva. "Myndig sedan flera år. Det är inte större åldersskillnad mellan honom och mig, än det är mellan min exmake och hans nya hustru. Och vill vi ha barn kan vi ju adoptera dem."

Mikael kan inte hålla sig. "Och du blir både mor och farmor till dina barn, och ska väl ge julklappar från dem bägge. Och deras far blir samtidigt deras bror."

"Tyst nu", säger Anna.


"Jag blev också lämnad med barn, men inte har jag haft en tanke på att hoppa i säng med min dotter", säger Peter med en blandning av förvåning och förundran. "Visserligen är hon myndig, och visst har jag sett att hon har fått en mycket attraktiv kropp, men inte har jag känt några kroppsliga lustar efter henne."

Eva och Mikael protesterar. "Det handlar inte bara om kroppsliga lustar, som du kallar det", säger Eva. "Det jag känner är äkta kärlek, som jag känt även för andra flickor men inte så starkt och med så'nt gensvar som jag känner nu", säger Mikael.

"Så du har inga problem du, Peter?" frågar Anna lite syrligt.

"Nej, jag har inga problem av det här slaget", svarar Peter. "Inte riktigt. Den enda jag träffat sedan jag blev ensam, och som jag verkligen blivit förälskad i, är en underbar flicka som bor i samma hus som jag. Och jag är säker på att hon är förälskad i mig. Vi pratar alltid med varandra då vi råkar träffas, och allt verkar stämma mellan oss."

"Har du friat till henne, eller väntar du tills någon annan gör det?", frågar Mikael.

"Nej, jag har inte friat - ännu. Av två skäl. Dels för att hon är yngre än mina barn. Jag vet inte hur de kommer att reagera."

"Hon är väl inte så ung, att dina barn behöver sitta barnvakt åt sin mor i alla fall?" frågar Anna spontant.

Peter låtsas inte höra, utan fortsätter. "Dels har hon nyligen fyllt fjorton. Hon är inte äldre än så, men jag är riktigt kär i henne."

Anna klappar honom tröstande på ena handen. "Det finns länder där man får gifta sig innan man blir arton", säger hon. "Vi kanske kan hitta ett land som tillåter både det och bigami, så kan vi fortsätta träffas så här och snacka."


"Här var det mycket skit", säger den allestädes närvarande konditorn, och torkar av bordet när han passerar. Ingen tycks höra honom.

"Ja, det är svårt att förutspå framtidens samhällsliv", säger Peter. "När mindre förändringar sker i gamla system, samhällen med gamla värderingar, kan de fungera som katalysatorer som leder till en serie snabba förändringar. Gamla hippierörelsen i slutet av sextiotalet var ett försök, men det fanns inte tillräckligt ekonomiskt intresse och den dog ut rätt fort - också på grund av drogmissbruket. Kvinnans frigörelse kan väl sägas ha satt fart under senaste decenniet, och nu är homosexualiteten mer legal - och intressant för både ekonomer och politiker. Saker som varit förbjudna blir tillåtna, och annat som varit nästan accepterat blir förbjudet - som att behandla homosexuella på diskriminerande sätt."

"Att människan höjer sig över de andra däggdjuren visas bland annat genom att vi hittar på egna användningar och lösningar för våra medfödda fortplantningssystem. Antalet sätt att ha samlag och liknande har blivit smått oändligt vartefter man upptäckt att allt fler kan vara med samtidigt, och att man upptäckt allt fler hål på människokroppen. Abort för att slippa resultaten av oförsiktig kroppslig njutning är vanligt i många länder, legalt eller inte. Provrörsbarn är inget nytt. Den traditionella familjen med mamma pappa barn, som haft varianter i olika länder, är mer eller mindre upplöst i många så kallade moderna samhällen. Vi behöver inte längre en man och en kvinna för att skapa barn, och varför ska vi då hålla på gamla synsätt som grundar sig på helt andra situationer än de vi lever i idag."

"Ja", säger Anna, "vi har flera sätt att skaffa barn utan att göra dem själva. Och det du nämnde tidigare om att skydda barn från övergrepp genom lagar och moral - det verkar väl inte ha gett så bra resultat med tanke på allt som sker med barn. Vi kanske ska jobba på att få bort sådana här gamla förlegade lagar som ändå inte är till någon nytta?"

"Ja, och låta föräldrar ta ett större ansvar. Och äldre syskon också, om det är lämpligt", hakar Eva på.


"Varsågod, här har ni - nötter!" säger den passerande konditorn och ställer en stor skål på bordet. Ingen tycks höra honom.

"Jamen hur blir det då då?", undrar Mikael. "Vi säger att Eva får gifta sig med sin vuxna son och bilda familj, och Anna får bilda familj tillsammans med två killar. Peter får gifta sig med grannflickan, om hon nu verkligen vill det, och jag gifter mig med min syster. Visst, vi får det som vi vill, och säkert många andra också. Så som vi vuxna bär oss åt i samhället idag, så lär det inte bli så mycket sämre om de här sakerna blir tillåtna i stället för att de göms under ytan och bara tittar fram i något nyhetsinslag då och då. Men blir det bra mer sett i det stora?"

"Vad menar du med om hon nu verkligen vill?" frågar Peter surt. "Att jag får gifta mig med henne om hon nu verkligen vill det?"

Mikael ser frågande ut innan han förstår vad Peter tänker på, och blir irriterad när han kommer på det. "Peter, jag tror inte att en så ung flicka vet vad ett äktenskap verkligen handlar om. Jag tror inte vi kan släppa allt fritt. Det måste väl finnas några gränser för vad man får göra och inte får göra. Eller ska man få hoppa i säng med hur unga barn som helst?"

"Nej, naturligtvis inte", svarar Peter irriterat.

"Hur gammalt måste ett barn vara för att någon som är förälskad i barnet ska få ha samlag med barnet. Låter som en fråga från någon skämttidning", säger Anna. "Måste man förresten vara förälskad i barnet? Det kanske räcker med att man vill barnet gott?"

"Skärp er nu", säger Mikael. "Tror ni att vi kan skippa alla sådana här lagar? Man läser ju ideligen om olagligheter med våldtäkter och sexuellt utnyttjande på andra sätt. Av både barn och vuxna. Det finns ju många andra lagar också som många struntar i, men ingen av oss vill väl ta bort alla lagar bara för det? Handlar det inte mer om att få oss människor att följa lagarna?"

"Jo, det har du väl rätt i", säger Anna. "Men skulle samhället verkligen bli sämre om det blir tillåtet att vara gift med två andra människor? Det handlar ju ändå om äktenskap med allt vad det innebär om skyldigheter och sådant."

"Det blir väl inte sämre om vuxna människor som vill gifta sig med varandra får göra det, och tar det ansvaret, även om den ena är född av den andra?" hakar Eva på.

"Jag vill gärna gifta mig med min syster", säger Mikael. "Men på nå't sätt känns det inte helt rätt. Vet inte varför, det kanske bara är att man vuxit upp med uppfattningen att det är helt fel. Jag tycker att det bör vara tillåtet för vuxna syskon att få gifta sig med varandra, men någonstans måste vi väl sätta gränser. Ska det till exempel vara tillåtet att gifta sig med hur många som helst, eller bara med två?"

"Visst måste vi ha gränser, Mikael", säger Peter. "Vi skulle behöva skydda både barn och vuxna från mycket orätt i samhällena på den här planeten. Vi vuxna skapar det ena dumma efter det andra, av olika skäl som oftast är korttänkta. Saker som skadar såväl naturen som människorna omkring oss. Hittills har ingen lyckats speciellt bra med vare sig förbud eller moralsnack. Tydligen har ju till och med människor med högt ansvar i samhällen i flera länder hållit på med småbarn, både på fotografier och med riktiga barn. Och det är knappast barnen som hittat på att de ska göra så här, och lockat och lurat de vuxna."

Efter en stunds tystnad kring bordet fortsätter Peter. "Fast jag tycker ändå att jag borde få gifta mig med den här flickan, om vi båda vill det. Men kanske inte förrän hon har fyllt femton år. Eller sexton. Skulle hon ångra sig när jag blir gammal kan vi ju skilja oss - hon lär ju vara i en attraktiv ålder då också, och ha lätt att hitta en ny kille."


"Om samhället ändrar synen på äktenskapet så löser det en del av våra problem", säger Anna. "Att vara sambor, att leva tillsammans utan att vara gifta, blev ju i stort sett lagligt jämställt med att vara gifta för en del år sedan. Och det är väl inte så många nuförtiden som tycker det är konstigt eller fel med sambor. Om samhället tycker det är ok med sambor i lite vidare mening är det väl bara ditt problem som inte blir löst, Peter?"

"Såvida inte någon blir sur av någon anledning och polisanmäler Eva eller Mikael. Mitt problem löser sig om några år när hon fyller arton år, då får vi gifta oss med varandra även med dagens lagar. Och du Anna har ditt på det torra så länge ni är sambor, för det är ju inte förbjudet vare sig att bo tillsammans med flera andra eller att ha sexuellt umgänge med flera samtidigt. Oavsett om det är med en i taget eller inte."

"Du då konditorn, hur vill du leva i framtiden?" frågar Anna.

"Jag vill födas på nytt i framtiden. Men inte förrän utvecklingen kommit så långt att man får välja sina föräldrar innan man föds. Det finns redan så många knäppa föräldrar, så man behöver nog välja väldigt noga. Kanske få en provperiod, och kunna födas igen om det visar sig att man valde dumt. Ingen av er skulle platsa i alla fall."

"Vad sa du?" frågar Peter lite bryskt.

"Ingen av er behöver lämna sin plats här i alla fall, sa jag, eller något liknande. Sitt för all del kvar här och diskutera. Framtiden passerar här också, och man vet inte vad som kan hända."

Konditorn vänder sig mot dig. "Du då, du som satte dig här för att lyssna - har du också någon du gärna vill leva tillsammans med öppet, men där dagens lagar och moral förbjuder det? Eller gör att det känns skamligt på något sätt?"

"Var ska vi sätta gränserna i våra relationer?"

Till sidans topp
Konditori 100 gäster
konditori100 entre - www.konditori100.se

Uppdaterad 29 juli 1998
Text: Arne Granfoss ©
Produktion: AG Informice