Bo   gäst på Konditori 100Konditori 100 gäster
konditori100 entre

Hej.

Sagan om den lilla staden och de stora pengarna, den berättar jag gärna för dig.

Det var en gång en liten stad, med en grupp som styrde och ställde i staden.

En gång satt de och funderade på hur de skulle få mer pengar. De funderade djupt, tills en av dem plötsligt sa: 'Säljer'.

'Säljer?', frågade en annan.

'Ja, vi har ju en massa hyresgäster. Från vår stiftelse, som äger en del av våra bostäder, får vi ingenting. Och från aktiebolaget, som våra företrädare satsade 75 miljoner i en gång i tiden, därifrån får vi ju bara 3,5 miljoner om året.'

'Ja, men hur menar du?'.

'Jo, vi säljer husen till hyresgästerna. Då får vi in massor av pengar!'.

Så gick det ut ett påbud om att alla stadens hyresgäster skulle köpa sina bostäder - för sitt eget bästa. Påbud, ja. Kanske snarare en PR-kampanj.

Men, det blev inte så många som köpte sina lägenheter. Hyresgästerna kanske inte trodde att det skulle bli så positivt som det sades, och många kanske tänkte att de som skulle vinna mest på det var de som inte tänkte bo kvar utan ville sälja sina lägenheter för stora pengar.

Så satt den styrande gruppen där igen, och funderade, tills en av dem plötsligt sa: "Säljer och köper'.

'Säljer och köper?', frågade en annan.

'Ja, vi bestämmer att vår stiftelse köper vårt aktiebolags fastigheter - och då får ju vår stad in pengar.'

'Men, då kommer vi ju bara att sälja till oss själva. Och köpa av oss själva. Hur får vi in pengar på det?'

'Det måste ju stiftelsen ordna. Det är ju de som köper.'

Så började försäljningen förberedas.

Men, någonstans började det tydligen muttras om att det inte var så lämpligt att staden tog hand om de pengarna. Jag kan inte beskriva det så noga, för jag har inte riktigt förstått den här delen av sagan.

Så satt den styrande gruppen där igen, och funderade tills en av dem plötsligt sa: 'Säljer, köper och lånar ut'.

'Säljer, köper och lånar ut?', frågade en annan.

Ja, vi låter stiftelsen köpa aktiebolagets fastigheter - och för att kunna betala köpet så är vi snälla och lånar dem pengar.'

'Men, det blir väl inte så stora pengar av det?'

'Jo, om vi säljer till ett bra pris. Vad sägs om 1.000 miljoner? Och en ränta på fem procent? Då får vi in 50 miljoner kronor i ränta per år, i stället för den avkastning vi nu får på 3,5 miljoner per år!. Ja, lite mer blir det väl. Själva lånet ska ju också betalas tillbaka.'

Så började den finurliga ekonomiska affären planeras.

Men, några andra än de styrande började räkna på affären. Och började fundera ungefär så här: Om en stiftelse som äger och hyr ut lägenheter, plötsligt måste betala 46,5 miljoner mer per år - så måste ju stiftelsen få in pengar någonstans. Och enda sättet att få in pengar är att höja hyrorna i de drygt 4.000 lägenheterna…

Efter lite räknande kom de fram till att det i snitt skulle bli en hyreshöjning på 1.000 kronor per lägenhet och månad. Det är stora pengar det, för hyresgäster.

Så började protesterna komma från hyresgästerna. Det blev till och med så att många av dem gick till de styrandes ena månadsmöte för att protestera.

Och då blev de styrande väldigt förvånade. Och de tyckte sååå synd om de som kom för att protestera - för de fick ju inte plats i lokalen. Och för att göra de oroliga hyresgästerna lite gladare bestämde man att inte diskutera det här ärendet den här gången - utan skjuta upp det till nästa månadsmöte. Och då skulle man få se om det kom lika många för att protestera då…

Hur det gick sedan?

Ja, vad jag vet så sitter de där än idag, de styrande i den lilla staden, och funderar på hur de ska komma åt stora pengar.

Vad de kommer fram till den här gången, det får jag väl veta när jag går till deras nästa månadsmöte.

Till sidans topp
Konditori 100 gäster
konditori100 entre

2001-11-12. Text/bild: Arne Granfoss ©. Prod: AG Informice
konditori100 entre - www.konditori100.se